Ingen pinnmål. Inga säljmål. Bara två saker som faktiskt spelade roll.
Verksamheten styrdes med pinnmål utan koppling till kundvärde. Människor mättes på fel saker. Kompetensen fanns, men systemet gav den inget utrymme.
eNPS låg på -18. Inte för att teamet var svagt. Utan för att ingen ännu hade tagit ansvar för att ändra spelplanen.
Inte workshops, inte enkäter, utan riktiga samtal. Vad hindrar dig? Vad frustrerar dig? Vad har du slutat tro på?
Svaret var entydigt: pinnmålen skapade inte värde. Alla visste det. Ingen hade bara vågat säga det högt.
Det sa jag på mitt första stormöte. Inför alla.
Alla KPI:er var borta. Inga säljmål. Inga pinnar. I stället: två saker. Kundnöjdhet och medarbetarnöjdhet. Inget annat.
Toppledningen var inte övertygad. Men jag stod där och sa: jag tar alla konsekvenser om ni bara litar på mig.
Resten av rummet kände något annat: äntligen handlade det om något de faktiskt kunde påverka.
Tydligare ansvar. Starkare koppling mellan insats och effekt. Färre initiativ, mer fokus. Och framför allt: utrymme för människor att använda det de faktiskt kunde.
Det handlar inte om att styra hårdare. Det handlar om att bygga förtroende i varje led tills människor bär uppdraget själva.
En medarbetare sa det rakt ut. Det var ögonblicket jag visste att det hade vänt.
Ansvar togs utan att det efterfrågades. Samtal som tidigare handlat om problem började handla om möjligheter. Energin förändrades.
Fyra till fem månader efter stormötet slog kurvan uppåt. Inte för att vi jagade den, utan för att människor hade börjat tro på uppdraget igen.
Utan ett enda nytt distrikt. Utan ett enda pinnmål. Först riktning, tillit och ansvar. Sedan rekordresultat.
Maths är en person som skapar mål och mening vid alla tillfällen, vare sig han skall fylla på kaffebönor eller hålla möte för 300 personer. Det självdrivet är en urkraft som kan flytta berg.
Jag har sett det i varje organisation jag gått in i. Kompetensen finns nästan alltid. Det som saknas är någon som vågar ändra spelplanen, och sedan står kvar tills förflyttningen är verklig.
De som hör av sig har oftast bestämt sig innan de skriver. Det räcker.
Inled en dialog →